Vad betyder narrativ egentligen? Utforska alla synonymer
Narrativ är ett ord du säkert har stött på i olika sammanhang – i politik, forskning, nyhetsrapportering och kanske till och med i korsord. Men vad betyder det egentligen, och varför används det så ofta just nu? Narrativ används både som en synonym till berättelse och som en beskrivning av en tankefigur, en ram för hur ett ämne eller fråga diskuteras och beskrivs.
Narrativ som berättelse
Det mest grundläggande sättet att förstå narrativ är som en synonym till berättelse. I denna betydelse är det nära besläktat med hur vi bygger upp historier – både fiktiva och verkliga – med en början, en mitt och ett slut. Denna berättande struktur är inte bara viktig i litteratur och film, utan också i hur vi människor förstå vår tillvaro. Vi skapar narrativ om våra egna liv, våra relationer och om samhället i stort.
I ett korsord kan ”narrativ” därför ibland dyka upp som ett svar på ledtråden ”berättelse” eller ”story”. Men betydelsen sträcker sig betydligt längre än så.
Synonymer till narrativ
Beroende på kontexten kan narrativ översättas eller ersättas med flera olika ord. Här är några vanliga synonymer:
- Berättelse
- Skildring
- Redogörelse
- Framställning
- Tolkning
- Perspektiv
- Story
- Beskrivning
- Tankefigur
- Förklaringsmodell
Observera att vissa av dessa synonymer passar bäst i vardagliga sammanhang, medan andra används mer inom akademiska eller politiska diskussioner.
En ram för tolkning av verkligheten
Utöver att vara ett annat ord för berättelse, används narrativ också som en beskrivning av hur verkligheten förstås och förklaras – ofta omedvetet. I denna mer analytiska betydelse fungerar ett narrativ som en slags mental karta, en tolkningsram som formar hur vi uppfattar olika fenomen. Det kan till exempel handla om hur ett visst problem i samhället beskrivs: är det individens val eller strukturernas fel?
Detta sätt att använda begreppet är vanligt inom samhällsvetenskap och filosofi, och är centralt för att förstå begrepp som problemformuleringsprivilegiet. Det innebär vem som har makten att bestämma vilket narrativ som får dominera en viss diskussion – något som ofta är tydligt i politiska debatter.
Narrativ i forskningen
Inom vetenskaplig forskning, särskilt inom områden som litteraturvetenskap och psykologi, är narrativ ett väletablerat begrepp. Här talar man ofta om narratologi, läran om berättandets struktur och funktion. I detta sammanhang undersöks hur berättelser formas, vad de består av och hur de påverkar vår förståelse. Psykologilexikon nämner till exempel hur narrativ är kopplade till människans behov av sammanhang – vi är berättande varelser.
En AI-baserad dialog om ordet narrativ och dess koppling till berättelse kan också leda till intressanta följdfrågor, till exempel om narrativets roll inom vetenskaplig teori. Vad händer när olika forskare använder olika narrativ för att beskriva samma fenomen? Svaret kan vara att de inte bara beskriver verkligheten olika – de skapar olika verkligheter.
Narrativ i politiken och medierna
Narrativ är också ett kraftfullt verktyg i politiska och mediala sammanhang. När ett visst narrativ slår igenom i debatten kan det förändra hur människor uppfattar ett problem eller en lösning. Ett klassiskt exempel är klimatfrågan: är det individens konsumtion som måste ändras eller är det den industriella produktionen som är huvudproblemet?
Här kan ett exempel hämtas från begreppet cementORD, där en forskare hävdar att vi måste ändra narrativet kring infångning av koldioxid – inte bara fokusera på tekniken, utan rikta ljuset mot själva cementproduktionen som ger upphov till utsläppen. I det här fallet blir valet av narrativ avgörande för vilken typ av lösningar som ses som realistiska eller angelägna.
När narrativ konkurrerar
Ibland uppstår det flera konkurrerande narrativ kring samma händelse eller situation. Ett tydligt exempel är skilsmässor, där olika parter kan ha helt olika uppfattningar om varför relationen tog slut. Liknande mönster finns vid företagskonkurser. Här används ibland begreppet konkursnarrativ för att beskriva de olika berättelser som olika intressenter – som styrelse, anställda och media – formulerar för att förklara varför bolaget kollapsade. Dessa berättelser kan vara både motsägelsefulla och strategiskt valda.
Det intressanta är att inget av dessa narrativ nödvändigtvis är mer ”sant” än de andra. Istället handlar det om att olika aktörer har olika behov, perspektiv och mål med sin beskrivning. Vem som får mest gehör kan avgöra vilka beslut som fattas efter konkursen.
När narrativ blir farliga
Alla narrativ är inte harmlösa. Det finns också sådana som medvetet syftar till att vilseleda eller manipulera. Så kallade falska narrativ är en viktig del av många konspirationsteorier. Dessa bygger ofta på starka, förenklade berättelser som ger en känsla av förklaring – men som inte vilar på fakta.
Ett exempel är när konspirationsteoretiker skapar berättelser om hemliga makter som styr världen. Dessa narrativ erbjuder en tydlig fiende och ett sammanhang där den egna gruppens tolkning framstår som den enda sanna. På så sätt blir falska narrativ både socialt sammansvetsande och intellektuellt farliga.
Narrativ i förändring
Narrativ är inte statiska. De förändras över tid, särskilt när samhällets värderingar och prioriteringar skiftar. Till exempel har synen på mental ohälsa förändrats kraftigt under de senaste decennierna – från att ha varit tabubelagt till att numera ofta lyftas fram i media och populärkultur. Detta speglar ett skifte i det övergripande narrativet om psykisk hälsa.
Ett annat exempel är synen på klimatkrisen. Tidigare var det vanligt att prata om ”miljöproblem” som något tekniskt som kunde lösas med smarta lösningar. I dag ser vi i stället ett växande narrativ där klimatfrågan beskrivs som en existentiell kris som kräver systemförändringar. Här blir narrativet en del av den politiska kampen – och därmed också av kampen om problemformuleringsprivilegiet.
Narrativ används både som en synonym till berättelse och som en beskrivning av en tankefigur, en ram för hur ett ämne eller fråga diskuteras och beskrivs.